Blogg: Jetlag

Så var det det här med jetlag. Klockan är halv sex på morgonen och jag har redan legat vaken och lyssnat på regnets smattrande i en timme. Nu börjar det även prassla lite i vindskyddet bakom mig. Själv sover jag på marken direkt framför.

Det visade sig nämligen, tvärt emot vad ens fördomar skulle tro, att amerikanska scouter klarar att trycka in sjutton personer på samma yta som vi svenska scouter bara får in tolv. Men men. Det gick och blev väldigt kärleksfullt och nära inatt. Vi ledare kallar det teambuilding.

När de sista scouterna hade klämts in med skohorn gjordes upptäckten att ledarna kanske också borde ha en sovplats. Katta och Anton lyckades tråckla sig in ett tillhandahållit tält som helt säkert måste ha inhandlats fem i tolv på den amerikanska motsvarigheten till Rusta. Kevin valde att bre ut sitt liggunderlag på matbordet, under solskyddet och vipps var hans natt också säkrad mot nederbörd. Själv placerade jag min arma kropp på marken framför ett av vindskydden och lyckades nästan undkomma hela skyfallet.

Nu skall vi snart upp och få uppleva en äkta amerikansk lägerfrukost. Maten är inte riktigt som hemma här, men om det var att allt skulle vara som hemma som vi var ute efter hade vi ju tagit avdelningen till Eslöv istället för en skog utanför Boston. Alla är vid gott mod, glada över att vara framme och spända på vad som komma skall. Det är bra stämning i gruppen och alla tar väl hans om varandra. Det var till och med så att flygvärdinnan kom fram när vi skulle lämna planet och drog mig lite i armen och sa ”Vilken väluppfostrad grupp ni har” och gav mig ett varmt ärligt leende.
Ja det har vi, tänker jag. Världens bästa avdelning faktiskt. Vi kommer få det bra här! //Patrik

Du gillar kanske också...