Blogg: USA:s immigration genom två århundraden

Den första aktiviteten som vi på spår 2 hade inplanerad i programmet var ett besök på Ellis Island. Bara ett par timmar tidigare hade ett gäng otroligt trötta, men också förväntansfulla, scouter drösat ut ur en buss på en lägerplats belägen några mil utanför New York, och blivit varmt mottagna i värdlandet på det mest amerikanska sätt man kan tänka sig – med en påse chips! 

Morgonen efter bar det av mot Ellis Island. Där fick vi möjlighet att se ankomsthallen, där hälsokontroller av alla immigranter genomfördes innan de fick gå ut genom portarna och stiga på amerikansk mark för första gången, samt chansatt vandra runt bland utställningar som berättade i detalj om hur ”utrensningen” av mindre arbetsföra immigranter skedde. Det var ett besök som gav upphov till en mängd olika känslor- de magnifika lokalerna gjorde det mäktigt och storslaget, samtidigt som man kom nära den enskilda individen genom gripande berättelser av personer som själva erfarit hur det var att komma till Amerika efter att ha lämnat nära och kära bakom sig och begett sig ut på okänt vatten (både bokstavligen och bildligen).

Rundturen fortsatte sedan på samma tema och förde oss så småningom till USA:s huvudstad, Washington DC, där vi fick lyssna till en mycket informativ och intressant föreläsning av Thomas Dolan, student vid  George Washington University, under vilken han gav oss en guidning genom USA:s immigration under nästan två århundraden. Vi fick höra om den i stort sett fria invandring som tillämpades i början av USA:s historia – när fokus var på att ta in så många människor som möjligt för att kunna bruka jorden- samt om de restriktioner som infördes under senare år till följd av en till synes oändlig ström av immigranter. Dolan förklarade även hur dessa restriktioner och förbud fick olika konsekvenser beroende på var i världen man bodde, och att det således gjordes skillnad på människor och människor. Avslutningsvis ägnade han en stund åt att prata om vilka fördomar och förutfattade meningar som florerade i samhället vid olika tidpunkter och visade på, med hjälp av både nutida och historiska citat, att det länge funnits en viss nivå av skepticism gentemot både invandrare i allmänhet och specifika grupper av människor i synnerhet. 

Efter föreläsningen tog jag tillfället i akt att ställa en fråga som malt i mitt huvud ända sedan besöket på Ellis Island, nämligen: behandlar vi människor som flyr från krig, förtryck och svåra levnadsförhållanden bättre idag än historiskt sett? 

Vi var båda överens om att det är en komplicerad fråga som kräver att man tar hänsyn till samhällets utveckling på flera olika områden så som till exempel globalisering, ökad befolkning och en rad andra faktorer. Trots det kan det vara en nyttig fråga att ställa sig, eftersom den visar på huruvida vi går åt rätt håll eller inte.

Den som noggrant synar både dåtidens och nutidens immigration till USA kan nämligen ana ett mönster.

Sett till USA:s tidiga historia var mängden immigranter som tilläts komma in i landet till största del en fråga om vilka behov som fanns från samhällets sida. Man förstod att samhället som helhet skulle vinna på att ha en större befolkningsmängd eftersom detta i sin tur ledde till ökad arbetskraft, vilket följdaktligen skulle hjälpa till att bygga upp en stark ekonomi och ett starkt USA. Däremot betackade man sig för att ta in människor som man trodde skulle vara en belastning för samhället, så som kroniskt sjuka eller personer med funktionsvariationer. Det var denna ”utrensning” av människor som ägde rum på Ellis Island under ett drygt årtionde. 

Ett liknande tankesätt har legat som grundstomme för USA:s immigrationspolitik under de senaste decennierna och varit orsak till alla dessa restriktioner och förbud, ofta riktade motgrupper av människor som ansågs vara ”skadliga församhället” eller av annan anledning oönskade. Ett exempel på detta var kineser, som under en längre tidsperiod nekades inträde till USA – till stor det på grund av alla de fördomar som fanns kring just kineser.

Så vad kan vi då göra för att svaret på frågan ”Behandlar vi människor i nöd bättre idag än tidigare?” ska få ett klart och tydligt ”JA!” till svar, och då inte bara gällande USA utan även resten av världen? Som så många gånger annars krävs det att vi lär av historien och gör vårt allra bästa för att motverka uppkomsten av fördomar, för att förhindra att det görs skillnad på människor och människor. Sedan måste vi såklart också arbeta förebyggande för att förhindra att det uppstår kriser där hundratals människor ser sig tvingade att lämna sina hem och bege sig till andra sidan jordklotet. Som scouter gör vi detta genom initiativ så som ”Messengers for Peace”, ”ScoutsMakeItHappen” och genom att varje dag följa scoutlagen i det att vi ”visar hänsyn och är en god kamrat”, där ordet ”kamrat” lika gärna kan bytas ut mot ordet ”medmänniska”.

Text: Margit Hägglund

Du gillar kanske också...